Pagina:Donaver Antologia 1910.pdf/82

Da Wikivivàgna


Miæ a moggê do pittô, lazzû a Pariggi,
Che, da i tipi ciù illustri a i ciù mezzen,
Tûtti a ridûeiva comme sò coniggi.

E miæ a contessa rûssa che in te moen
A ballezzava tanti povei figgi,
E fra lö a l'assiâva comme chen!




Me dièi, pe contro, che ommi ghe n’è assae
Che pe ninte â moggê ghe dan doe balle
In ta testa, o ve a scannan comme ûn bæ,
E, se occôre, ve a saeran in te malle.

Ma voeì mette a finessa con a quae
Queste bêlle e abiliscime farfalle
Ve sghoean in gïo a ûn poveo bollibæ,
E ve o càregan scin che o ne camalle?

Pe mi ste sûffragiste che a prexon
Sfiddan, a sciammi a Londra, pe ûn’idea
Ma pän figge da primma commûnion.

Mi ammïo invece quelle che a galëa
Ve sfioran; ghe strascinnan ö mincion,
E magara lö tornan in sce a fëa.